fredag 7 december 2012

Stildrag

Nirvana var ett typiskt grunge-band: smutsigt, ledset och ganska deprimerande. Frontfiguren var Kurt Cobain och det är även han som blir bandets ansikte utåt. Det som han blir mest känd för är nog hur äcklig han är, och det är nog meningen. Bandet kommer från Seattle, liksom många andra inom genren. Flanellskjortor och otvättat, långt hår är populärt inom grunge, vilket ger dem ett bondigt utseende. De får gärna ha lite skäggstubb också. Några säger att Kurt helt enkelt var för lat för att tvätta sig, men det kanske fanns andra anledningar till att de valde just det utseendet. Som sagt så kom de från Seattle, Washington, vilket är en storstad. Runt omkring staden finns många bönder, och då kan det ha varit så att de ville koppla till det. Eller så ville de helt enkelt inte vara så himla mainstream (dvs vara som alla andra), och därför bryta trenden genom att inte bry sig om utseendet. Cobain hatade mainstream, vilket kanske var anledningen till att han blev mer deprimerad när Nirvana slog igenom. Genom att då markera att han inte var som alla andra artister skapar man en identitet som gör honom speciell. En annan anledning kan helt enkelt vara att han faktiskt inte orkade bry sig, då Kurt sagt att det var musiken och melodin som spelade roll - inte texten eller något annat ytligt.
Musiken som de spelar är en kontrast till det som funnits innan. Pop och "vanlig" rock, som MJ och AC/DC, är väldigt populärt på radio och tv. Men sedan kommer Nirvana och grunge, som nästan raka motsatsen. Pop och den underhållande rocken är ganska lätt och luftig. Det är liksom bara ren underhållning - det finns inga riktigt tydliga politiska budskap eller någon djupare text. Man ska vara glad och tänka på kärlek, typ. Grungen är helt annorlunda - mörk, depressiv och tung. Å ena sidan är kanske texten inte så viktig (Kurt Cobain sjunger sluddrigt och det vet han om), men det finns ett helt annat budskap i låtarna. Istället för att lulla runt på rosa moln så drar grungen ner en till en annan verklighet, med ilska och oro och sorg. Exempelvis har Nirvana en låt som heter Litium, dvs namnet på en antidepressiv medicin. Man försöker inte fly verkligheten längre, utan uppmärksamma den andra sidan av livet. Kanske är det lite överdrivet ledset och argt, men jag tycker att det är mer realistiskt än poplåtarna. Det finns inget politiskt budskap, men kanske en längtan att bryta det som är mainstream och kanske ännu hellre få folk att förstå att man inte alltid kan vara lycklig. Att Nirvana sedan blev så populärt kan ha varit just för att de var annorlunda. I och för sig är hiten Smells like teen spirit mer mainstream än deras andra låtar, men det kanske är det som krävs för att slå igenom. Nirvana skrev låtar som ingen annan skrev, och var som ingen annan var. Därför tror jag de blev så uppmärksammade till slut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar